Jag är så nöjd över att ha tatuerat in kvinnomärket, äntligen. Detta har jag gått och funderat på så himla länge nu, och jag har insett att var jag än går eller vad jag än gör så kommer jag aldrig någonsin skämmas över att vara kvinna. Man kan se detta på två olika sätt; antingen som ett simpelt kvinnotecken, eller som en markering om feminism. För jag är feminist och det vägrar jag skämmas över eller undanhålla. 

 

Feminismen har kommit långt i Sverige, men det finns ännu en lång väg kvar att gå till ett jämställt samhälle där kvinnan är precis lika mycket värd som mannen. Där kvinnan ses som en människa. Och jag kommer aldrig sluta kämpa för just det. För oavsett hur mycket feminism som finns, så är vi fortfarande uppdelade i det bättre, starkare könet och det svaga könet. Det måste vi ändra på. Vi måste sluta låta oss nedvärderas på grund av vårt kön och istället stå enade, lika mycket värda.

 

Nu vet alla var jag står och jag bär symbolen med stolthet.