Jag har ju, som ni vet, varit dålig på att uppdatera här och kände att det börjar bli dags för en riktig uppdatering, om allt. Eller det mesta. 

 

En stor faktor till att jag inte bloggat så bra är just för att jag har mycket att stå i just nu. Jag har verkligen tagit efter min pappa när det kommer till att ta på sig så mycket man bara kan eftersom allt verkar så spännande. Och jag tar så himla dåligt med bilder, både på mig själv och på min omgivning. Intresset för att fota mer med min Nikon växer i fas med att tiden jag har över sjunker. Inte så bra kombo.

 

Jag har hittat ett jobb som jag trivs lite för bra på och tankarna går åt att eventuellt ta ett studieuppehåll och jobba i ett år om jag får mer timmar. Jag behöver spara pengar så jag kan ta mitt körkort en gång för alla och kanske någon gång inom ett år eller två, kan flytta hemifrån. 

 

Det finns så mycket jag vill göra. Och jag försöker fokusera på allt bra och glatt samtidigt som jag blundar för all tragedi som hänt på sistone. Jag saknar min lillasyster och min hund så att hjärtat värker. Jag känner mig emellanåt som en hemsk person men inser snabbt att det jag gjort behövde ske. Och skulle ske förr eller senare. Det gör så ont i magen att tänka på. Och jag kan inte riktigt berätta allting här på bloggen ännu, det är fortfarande för ömtåligt. 

 

Vi började en ny kurs igår och jag missade introt eftersom jag jobbar. Och att vi haft problem med läraren som håller i kursen tidigare så prioriterar jag tråkigt nog bort plugget, det blir inte lika roligt. Jag vill fokusera på jobb istället, men jag vet att efter januari så är jag tillbaks på färre timmar och mer tid till plugg. Först tänkte jag skippa denna kursen och ta nya tag inför nästa termin, men det skulle tynga mig allt för mycket. Och dessutom behöver jag ha klarat denna kursen för att få läsa andra kurser som kommer under programmets gång. Att ha missat en kurs skulle ge mig sån brutal ångest. Och ja, ångest. Jag brukar inte gilla när folk talar om att de får ångest hit och dit. Men ångest har jag levt med sedan jag gick i lågstadiet och det är faktiskt hemskt, när det är på riktigt. 

 

However så vet jag inte riktigt hur jag ska få allting i ordning just nu. Men jag är, trots allt, lycklig. Det finns saker som tynger och stressar mig, men jag är lycklig i min tillvaro just nu. Det är en blessing att göra saker man tycker om. Glöm inte det. ♣♥